Jag vet att

det inte är

meningen att det

ska bli vi

ändå kan jag inte

få bort

ditt anskite ur mitt huvud.

Jag vet att

det aldrig

kommer bli ett

vi.

Ändå förtsätter jag

kan inte sluta

vill inte sluta.

Ljudet är öron berövande

om man kan höra det.

Jag skriker

men ingen

hör mig

ingen

ser mig.

Ingen ser det plågade ansiktet

av saknan

och längtan.

Till något som är så långt borta.

Känner du?

Smärtan?

Det dunkar på vänster sida,

det är en skärande smärta.

En saknan, en längtan.

Till något,

till

dig.